Samurajernas historia

När man idag diskuterar "samurajer" har många personer rätt stereotypa bilder av dessa som orädda krigare med vassa svärd. Här nedan skall jag försöka att ge lite mer kött på benen. Om jag lyckas med min föresats kommer ni att upptäcka att begreppet "samuraj" och vilka vapen de föredrog förändrades kraftigt under åren 700-1800.

 

Från beridna bågskyttar...  

Genji- och Heike-klanernas tid

Under 700 - 1100-talet (Nara - Heian) var de japanska krigarbandens (då kallade Tsuwamono, Mono-no-fu eller Samurajer) viktigaste vapen långbågen (Daikyu). Före strid red vissa samurajer fram mot fienderna, presenterade sig, sin släkt och sina bedrifter och uppmanade motståndarna på envig. Vanligtvis svarade någon på utmaningen och de båda galopperade mot varandra och avlossade pilar, tvärsvängde, red tillbaka och började om igen. Om båda överlevde fortsatte striden med svärd eller Naginata. Först efter att ett flertal sådana möten ägt rum kunde de verkliga striderna börja.

 

Så viktig räknades konsten att hantera en pilbåge att samurajfamiljer kallades Kyusen no ie, vilket egentligen betyder "pilbågsfamilj".

Krigareliten var i huvudsak beridna och bar lamellrustningar av skinn och metall ihopsnörda med siden eller läderremmar. Då det ansågs viktigt att utseende skulle matcha rykte (skräckinjagande och mäktig) och rang började höga officerare snart bära allt mer utsmyckade rustningar, ofta med höga dekorationer på hjälmarna.

 

Bushido

Trots att dessa krigarband från början i princip var föga mer än rövare och legosoldater utvecklade de tidigt en hederskodex kallad Bushido. Denna kodex innehöll i sin tidigaste betydelse främst regler vad man fick och inte fick göra i strid. Att medvetet döda en häst eller själv fly från strid räknades fegt. Lojalitet, ära, heder och skam styrde krigarnas liv.

 

Ordförklaring

Genji = kinesiska för släktnamnet Minamoto, vita fanor
Heike = kinesiska för släktnamnet Taira, röda fanor
Ji = klan, Ke = familj
Gen+Hei = Gempei

 

Gempei-kriget

Under denna tid var de tre mäktigaste samurajklanerna Fujiwara, Minamoto och Taira. Den förstnämnda hade stort inflytande över hovet, de andra två hade mäktiga armeér. Efter ett inbördeskrig år 1156 gavs en befälhavare vid namn Taira Kiyomori en plats vid hovet. Detta upprörde Fujiwara och "dess tänder och klor" Minamoto.

 

När så Kiyomori fortsatte att stiga i rang jäste missnöjet och år 1160 gjorde 500 Minamoto-samurajer uppror, anföll det kejserliga palatset, låste in kejsaren Nijo och kidnappade den tidigare kejsaren Go-Shirakawa (nej, inget släktskap med Aikidoklubbar här i norr...).
Tairaklanen anföll utan tvekan och efter en månads hårda strider stod de som segrare. Straffet mot Minamotoklanen var mycket hårt: Alla vuxna inom Minamotosläkten avrättades, endast en gammal man som inte deltagit i stridigheterna tilläts överleva. Barnen inom klanen förvisades till olika kloster eller adopterades in i Taira-hushåll (!). Med denna drastiska åtgärd tyckte sig Tairaklanen ha krossat sin värsta fiende, men...

 

År 1180 hade barnen växt upp och under ledning av Minamoto Yoritomo anföll de återigen Taira. År av hårda strider följde innan det avgörande slaget föll 1185. Detta var överaskande nog ett sjöslag, vid Dan no Ura (vid Shimonoseki), där Tairaklanen med den kejserliga familjen ombord försökte fly men hindrades av Minamoto. Slaget vanns av Minamoto och den kejserliga familjen och många av Tairas befälhavare hoppade till en säker död i havet. Nedtecknat i Heike Monogatari ("boken om Taira") står det att "vattnet färgades rött av de dödas blod och färgämnet från Tairas flaggor".

 

Minamoto Yoritomo lät sedan döda alla sina övriga rivaler (även sin alltför populäre bror, Yoshitsune och dennes vapendragare Benkei) och instiftade det första Shogunatet som ett försök att ena landet.

 

Det blev dock ingen längre vapenvila ty Yoritomo dog år 1199 och ingen själklar efterträdare fanns. Trots att en ny Shogun tillträdde började mindre krig mellan rivaliserande länsherrar att bryta ut.

 

 

 

... och orädda krigare ...

 

 

*Att en storm jagade bort mongolerna även vid det första anfallet är troligtvis en myt. Enligt många historiker var denna första "invasion" bara ett test inför den riktiga och någon storm nämns inte i något samtida dokument utan först efter den andra invasionens Kami-kaze.

 

Förändrad roll

Från att ha varit beridna, tungt bepansrade bågskyttar (medeltida stridsvagnar) förvandlades samurajernas roller i strid.

 

Mongolinvasionerna

Vid denna tid hade mongolerna lagt inte bara Kina utan även större delen av asien och östeuropa under sitt styre.

 

1274: 15.000 man anföll. Öarna Iki och Tsushima intogs. Huvudstyrkan anlade vid Hakatasundet på ön Kyushu. Då det inte hade varit något större krig i Japan sedan Gempei-tiden fanns det få stridsvana samurajer. De var dock väl tränade och ivriga att visa sitt mod. Hjältemodiga samurajer dog i drivor i sin jakt på mongolhuvuden. Efter stora förluster inledningsvis anpassade sig snart samurajerna till de stridssätt som behövdes för att möta de väldisciplinerade mongolerna och kineserna. Mongolerna hade svårt att landsätta krigare och tvingades ligga kvar i sina skepp. Efter en längre tids strider drog så en storm in* och krossade en stor del av flottan mot klipporna. Mongolerna gav upp och återvände.

 

Efter att mongolflottan dragit sig tillbaka återtogs snabbt förlorat område. Japanerna fruktade dock en ny invasion och ett gigantiskt projekt inleddes. Stora militära styrkor förlades på Kyushu och en mäktig försvarsanläggning byggdes runt hela Hakatasundet. Mängder av små båtar samlades.

 

1279: Två mongoliska krigsflottor om totalt 150.000 man kom från Korea och Kina. Den första flottan anföll Hakatasundet och gick rätt in i gapet på de väntande Samurajstyrkorna. I numerärt underläge men väl förberedda och med murar och småbåtar till sin hjälp förhindrade samurajerna återigen mongolerna att landsätta nog med trupper för att inta ön. Ständigt utsatta för räder från små båtar, eldattacker och med ruttnande båtar och sjukdomar härjande ombord var till slut den mäktiga mongolstyrkan tvungen att dra sig tillbaka ut på öppet hav för att invänta den kinesiska flottan. Som ett svar på japanernas böner om gudomlig hjälp kom så ännu en gång en storm. Denna var oerhört stark och svepte fram utan nåd. Större delen av de båda mongolflotterna sjönk och få överlevde. Prästerskapet var inte sena att framhäva sin betydelsefulla roll i att frammana denna Kami-kaze.

Kustförsvarsberedskapen underhölls ända till 1312 men mongolerna hade lärt sin läxa och återkom aldrig en tredje gång.

 

Ett nytt sätt att kriga

I och med de båda invasionerna fick japanska fältherrar upp ögonen för modernt stridssätt och började låta sin vältränade och stridsvana krigarklass slåss i små samövade enheter beväpnade med spjut, svärd och naginata. Stor vikt lades vid att studera kinesisk krigstaktik ("Sun Tzu, Krigets konst" mfl.).

 

Sengoku Jidai - De krigande länens tid (1467-1568)

Vid denna tid slogs allt oftare länsherrar mot närliggande län, detta för att få allt större mark och makt.

 

Taktiker insåg snart att det bästa sättet att besegra en beriden och tungt rustad samuraj var att skicka en mängd fotsoldater emot honom. För att skydda sig mot sådana attacker behövde de beridna samurajerna närstridsvapen med bättre räckvidd än svärdet. Naginata, no-dachi och framför allt yari blev favoritvapnen.

 

Ashigaru (fotsoldater) blir allt viktigare

Efterhand kom nya stridssätt som banade väg för att Ashigaru med yari och musköter började kunna spela en allt större roll på slagfälten.

 

Samurajernas viktiga roll i strid minskade i takt med att musköternas utbredning (från ca år 1550) och elitförband med beridna samurajer ersattes allt oftare med stora block av samövade Ashigaru.


 

 

 

 

 

 

... till svärdsmästare

 

 

Fred i Japan

Efter att Oda Nobunaga varit den förste att ena Japan men mördats kort därefter tog det militära geniet (som startat karriären som ashigaru!) Toyotomi Hideyoshi över rollen som Shogun. Nu var det i stort sett fred i riket -men hurskulle man behålla den när en stor del av befolkningen gick omkring beväpnade?


År 1588 verkställde Hideyoshi ett beslut kallat "Svärdsjakten", detta innebar att alla vapen förutom de tillhörande samurajer skulle beslagtas och smältas ned för att framställa en gigantisk Buddha-staty.

 

Invasion(er) av Korea
Nästa steg var att skicka en stor del av samurajerna utomlands för att erövra Kina (!).

Första steget skulle vara att inta Korea. 1592 sändes 300.000 man iväg. Trots stora framgångar i de flesta striderna till land blev invasionen ett fiasko. Sjukdomar och svält tärde hårt på japanerna och den överlägsna koreanska flottan skar effektivt av möjligheterna att förse krigarna med förnödenheter hemifrån.

 

1597 gjordes ett nytt försök med 150.000 man, dock med liknande resultat.

Det faktum att krigen gick mycket dåligt (få krigsbyten och inga nyerövrade landområden att dela ut till de återvändande hjältarna) och att Hideyoshi dog skapade oro i Japan. Strider om vem som skulle bli näste Shogun bröt ut och kulminerade vid slaget om Sekigahara, år 1600.

 

Sekigahara

Tokugawa Iyeyasu ställdes mot Ishida Mitsunari. Totalt var 154.000 stridande ute på slagfältet och ytterligare 30.000 stod i beredskap. Striderna utkämpades i störtregn så musköter var nära nog värdelösa. Efter att en av Ishidas allierade bytt sida kunde Tokugawa Ieyasu vinna det blodiga slaget och bli ny Shogun.

 

Edo-perioden (1603-1868)

Efter de inre striderna under Muromanchi-tiden enades Japan under Tokugawa-Shogunatet och isolerade sig från resten av världen.

 

I denna relativt lugna tid gavs krigarna möjlighet att utveckla sina stridskonster. Eftersom tecknet på att en krigare hade uppnått rangen samuraj var att han fick bära DaiSho var det även naturligt att han skulle lära sig bemästra dem.

 

Efter hand blev så förmågan att hantera svärd den mest utbredda och därigenom bäst ansedda stridstekniken.

 

Krigareliten började då istället förfina sina närstridstekniker och skolor i användandet av Uchi-gatana, Naginata, Yari etc. blommade upp runt om i landet.Länsherrarna, Daimyo, höll sig med stora arméer och uppmuntrade sina soldater att studera svärdskonst.

 

Svärdsskolor

De tre främsta svärdsskolorna vid denna tid var:

  1. Tenshin-shoden-shinto-ryu - grundad av Iizasa Choisai
    bland eleverna fanns Tsukamoto Bokuden och Muso Gonnosuke
  2. Aisu-kage-ryu - grundad av Aisu Ikosai
    berömda elever: Kamiizumi Ise-no-kami Hidetsuna, Yagyu Sekishusai och Marume Kurando
  3. Itto-ryu - grundad av Chujo Hyogo-no-kami Nagahide
    bland eleverna fanns Kagehisa Ito Ittosai

Redan före 1200-talet hade svärdsskolor dykt upp men det var alltså inte förrän på slutet av 1500-talet som svärdet fick sin nästan gudomligt upphöjda position.

 

Miyamoto Musashi

Det var under denna tid Miyamoto Musashi (1584-?) levde och karvade sig ett rykte.Han vann sin första svärdsduell som trettonåring och förlorade ingen (lär dock ha gått en oavgjord, Gonnosuke...) av de ca sextio dueller han utkämpade efter detta.

 

Han stred ibland med ett svärd i varje hand och avbildas oftast så. Musashi avslutade sin karriär som kringvandrande svärdsman efter att år 1612 ha besegrat Sasaki "Ganryu" Kojiro (legenden säger att Musashi använde ett träsvärd han täljt från en åra...). Musashi drog sig då (29 år gammal) tillbaka till ett eremitliv för att söka Svärdets Sanna Väg och sägs ha funnit denna tjugo år senare.

 

Som sextioåring nedtecknade han sitt livs erfarenheter i boken Go-rin-no-sho (En bok om fem ringar). Denna bok är numera en bestseller, läst och analyserad av såväl kampsportare som börsmäklare. Denna bok och Eiji Yoshikawas bok om Musashi (utgiven 1971, 1989 hade den sålt över 120 miljoner exemplar...) har båda bidragit till att göra Miyamoto Musashi till den mest kände svärdsmannen genom tiderna.

 

   

 

Ovanstående fakta är hämtade ur böckerna: "Japan, levande tradition", "Kendo, The definitive guide", "This is Kendo", "Samurai Warfare", "Arms and armour of the Samurai", "Samurai -the warrior class of Japan" mfl.

Text: Magnus Johansson, 1997. Uppdaterad 2000, layoutjusterad 2009.
Kommentarer, frågor eller klagomål mailas.