Den japanska svärdskonstens historia
   
"En krigare måste vara försiktig så att hans själ aldrig skadas." Shissai
 

Ända sedan de första svärden, Chokuto, började tillverkas i Japan på 300- eller 400-talet har det antagligen funnits ett behov av regler för hur svärdet ska hanteras och hur svärdsmannen ska uppträda. När sedan krigaren, Bushi, bytte ut sitt främsta vapen pilbågen mot bla svärdet under 1000-talet torde detta ha blivit än tydligare.

 

De första svärdsskolorna

Japanska forskare är som forskare i allmänhet och har således delat upp sig i olika läger kring frågan om vem som grundade den första riktiga svärdsskolan, när den grundades samt hur den har utvecklats. Det finns dock referenser till att man på 300 talet har använt sig av träsvärd, Bokken, för att öva upp sin färdighet. Teknikerna med träsvärd följdes senare av en form som kallas Tachikaki och skulle kunna beskrivas på samma sätt som Iaido, dvs. "konsten att dra ett svärd ur baljan", Saya. Det är dock en stor skillnad mellan dessa två olika former då förutsättningarna för utförandet var annorlunda. Nämligen att de på den tiden inte bar svärdet som nu utan med eggen nedåt med saya hängande från bältet i en repslinga. Dessutom var de allra första svärden raka. Från dessa tidiga övningar uppkom ett dussintal olika former eller stilar, Ryu, som utvecklades till fäktningstekniker. När så en svärdmästare hade förbättrat sin stil så att den blev avgörande i ett slag eller i en duell blev han sålunda berömd pga. detta. När han sedan utbildade andra i dessa tekniker och de än en gång visat sig framgångsrika gav han sitt eget namn till de fäktningstekniker han uppfunnit. Tachikaki teknikerna omformades under Nara perioden, från år 710 till år 794, till en ny form med svärdsmatcher som kallades Tachiuchi ("svärdshugg".

 

De första samurajerna

När så Shoen, ett godsägarsystem, utvecklades under 1100-talet uppstod ett behov av lojalt folk som kunde skydda land och egendom. Dessa kallade sig "de som tjänar", på japanska Samuraj, och en ny militär elit såg dagens ljus. Tachikaki tränades fram till Muromachi perioden, 1333 till 1573, då Kenjutsu, svärdets användande, så sakteliga började utvecklas. Det var under denna period som de första vägledningshallarna, dojo, dök upp. I dessa skolor där oftast ytterst skickliga svärdsmästare fungerade som lärare var man mycket motiverade bland annat pga. det rådande allmänpolitiska läget.

 

Samurajens själ

Idag påstås det ofta att Samurajens själ fanns i svärdet. Enligt min uppfattning kan detta inte ha varit sant, då detta skulle ha inneburit att Samurajen i det ögonblick han la undan sitt svärd blev själlös. Man borde nog hellre uttrycka det som så att svärdet med sina distinkta linjer, plankpolerade yta, skärpa, styrka och seghet bör vara såsom en spegelbild av samurajens själ.

 

Kinesiskt inflytande

Efter Nara perioden då ett flertal svärdsskolor dök upp i Japan började en period som sträcker sig mellan år 794 och år 1185. Denna period kallas Heian och kännetecknas av att japanerna fick ett ofantligt intresse för allt kinesiskt. Mycket av det som man kallar japansk kultur importerades från Kina under början av denna period och stridsövningar var något som man inte såg som särskilt intressant utan då var det mest konst, filosofi och kinesisk kultur som man studerade. Detta studerande gjorde att de flesta krigarna höll sig borta från träning i exercissalarna. Det fanns dock ett fåtal som inte brydde sig om den allmänna opinionen utan övade vidare som om inget hade hänt. Deras träning visade sig sedan få en viktig roll inom den japanska historien.

 

Bushido

Ett av de mest felupfattade och felanvända orden i västerlandet är nog termen Bushido, krigarens väg. Bakom denna term döljer sig en av de starkaste danarna av ett lands kultur och system för utbildning som har skådats. Denna kraft visade sig först i det liv som samurajerna ledde och spriddes sedan till folkets vardagsliv. Detta kan förklaras genom att i motsats till andra länder så var den japanske krigaren, Bushi, en person som var högt aktad och som man därför, hög som låg, på alla sätt försökte efterlikna. Idag finns endast en vag förståelse om vad Bushido innebar eftersom man genom Meiji-påbudet, 1872, förbjöd alla att bära svärd offentligt och samtidigt genom ett nytt utbildningssystem övergav dessa sedan århundraden utvecklade och förfinade levnadsregler som förstods och följdes av en hel nation. Straffet om man bröt mot detta påbud kunde bli som i Koseki fall. Han blev arresterad och fängslades i Nijo slottet under sex månader efter att ha hållit kurser i Kendo, svärdets väg. Det som dock är känt idag kommer i huvudsak från obeständiga strofer och böcker som nedtecknats av samurajer såsom Miyamoto Musashi och Tsunetomo Yamamoto.

 

Bushido enligt Musashi
Musashi har i sin bok "Go-rin-no-sho" tagit upp nio regler som i sin enkelhet kan upplysa oss något om vad bushido kan ha inneburit. Regler som det inte skulle skada om fler följde.
  • Tänk inte oärligt.
  • Vägen finns i övning.
  • Bli förtrogen med varje konst.
  • Lär känna vägarna för alla yrken.
  • Skilj mellan vinst och förlust i de värdsliga frågorna.
  • Utveckla en intuitiv bedömning och förståelse för allting.
  • Förnim det som inte kan ses.
  • Var uppmärksam även på bagateller.
  • Gör ingenting som är till ingen nytta.
..ett rent sinne...

Det finns ett samurajordspråk som säger "Om ditt sinne är rent och välordnat, så kommer du att göra även din omgivning ren och välordnad." En person som följer detta ordspråk skulle således aldrig tänka det som alltför ofta hörs i våra trakter, att det inte är ens eget utan omgivningens eller samhällets fel att man begår dumheter och misstag. De ordspråk som har nedtecknats av samurajerna kan ses som eviga sanningar som vi människor alltför ofta glömmer bort. De handlar om moral, etik och hur man ska handla i svåra situationer, allt för att behålla det som sågs som viktigare än livet självt, nämligen sin egen heder. När man då läser att man ska "ta emot pilar i pannan, men aldrig i ryggen" kan det i första anblicken vara svårt att se på vilket sätt som detta kan vara till gagn för nutidens människa. Vad det betyder är helt enkelt bara, att man inte ska vända sig ifrån sina problem, i det här extrema fallet de inkommande pilarna, utan möta dem så att man kan finna en lösning istället.

 

Slutord

Jag avslutar nu denna utflykt i Bushido med några ord som mycket väl kunde ha varit uttalade av en samuraj.

"Den som har ett varför att leva för kan uthärda nästan varje hur". Friedrich Nietzsche


 

Anders Saadio