"En
krigare måste vara försiktig
så att hans själ aldrig
skadas."
Shissai
Ända
sedan de första svärden, Chokuto,
började tillverkas i Japan på 300-
eller 400-talet har det antagligen funnits
ett behov av regler för hur svärdet
ska hanteras och hur svärdsmannen ska
uppträda. När sedan krigaren,
Bushi, bytte ut sitt främsta vapen
pilbågen mot bla svärdet under
1000-talet torde detta ha blivit än
tydligare.
De
första svärdsskolorna
Japanska
forskare är som forskare i
allmänhet och har således delat
upp sig i olika läger kring
frågan om vem som grundade den
första riktiga svärdsskolan,
när den grundades samt hur den har
utvecklats. Det finns dock referenser till
att man på 300 talet har använt
sig av träsvärd, Bokken,
för att öva upp sin
färdighet. Teknikerna
med träsvärd följdes senare
av en form som kallas Tachikaki och skulle
kunna beskrivas på samma sätt
som Iaido, dvs. "konsten att dra ett
svärd ur baljan", Saya. Det är
dock en stor skillnad mellan dessa
två olika former då
förutsättningarna för
utförandet var annorlunda.
Nämligen att de på den tiden
inte bar svärdet som nu utan med
eggen nedåt med saya hängande
från bältet i en repslinga.
Dessutom var de allra första
svärden raka. Från
dessa tidiga övningar uppkom ett
dussintal olika former eller stilar, Ryu,
som utvecklades till
fäktningstekniker. När så
en svärdmästare hade
förbättrat sin stil så att
den blev avgörande i ett slag eller i
en duell blev han sålunda
berömd pga. detta. När han sedan
utbildade andra i dessa tekniker och de
än en gång visat sig
framgångsrika gav han sitt eget namn
till de fäktningstekniker han
uppfunnit. Tachikaki
teknikerna omformades under Nara perioden,
från år 710 till år 794,
till en ny form med svärdsmatcher som
kallades Tachiuchi ("svärdshugg".
De
första samurajerna
När
så Shoen, ett godsägarsystem,
utvecklades under 1100-talet uppstod ett
behov av lojalt folk som kunde skydda land
och egendom. Dessa kallade sig "de som
tjänar", på japanska Samuraj,
och en ny militär elit såg
dagens ljus. Tachikaki
tränades fram till Muromachi
perioden, 1333 till 1573, då
Kenjutsu, svärdets användande,
så sakteliga började utvecklas.
Det var under denna period som de
första vägledningshallarna,
dojo, dök upp. I dessa skolor
där oftast ytterst skickliga
svärdsmästare fungerade som
lärare var man mycket motiverade
bland annat pga. det rådande
allmänpolitiska
läget.
Samurajens
själ
Idag
påstås det ofta att Samurajens
själ fanns i svärdet. Enligt min
uppfattning kan detta inte ha varit sant,
då detta skulle ha inneburit att
Samurajen i det ögonblick han la
undan sitt svärd blev
själlös. Man borde nog hellre
uttrycka det som så att svärdet
med sina distinkta linjer, plankpolerade
yta, skärpa, styrka och seghet
bör vara såsom en spegelbild av
samurajens själ.
Kinesiskt
inflytande
Efter
Nara perioden då ett flertal
svärdsskolor dök upp i Japan
började en period som sträcker
sig mellan år 794 och år 1185.
Denna period kallas Heian och
kännetecknas av att japanerna fick
ett ofantligt intresse för allt
kinesiskt. Mycket av det som man kallar
japansk kultur importerades från
Kina under början av denna period och
stridsövningar var något som
man inte såg som särskilt
intressant utan då var det mest
konst, filosofi och kinesisk kultur som
man studerade. Detta
studerande gjorde att de flesta krigarna
höll sig borta från
träning i exercissalarna. Det fanns
dock ett fåtal som inte brydde sig
om den allmänna opinionen utan
övade vidare som om inget hade
hänt. Deras träning visade sig
sedan få en viktig roll inom den
japanska historien.
Bushido
Ett
av de mest felupfattade och
felanvända orden i västerlandet
är nog termen Bushido, krigarens
väg. Bakom denna term döljer sig
en av de starkaste danarna av ett lands
kultur och system för utbildning som
har skådats. Denna kraft visade sig
först i det liv som samurajerna ledde
och spriddes sedan till folkets
vardagsliv. Detta
kan förklaras genom att i motsats
till andra länder så var den
japanske krigaren, Bushi, en person som
var högt aktad och som man
därför, hög som låg,
på alla sätt försökte
efterlikna. Idag
finns endast en vag förståelse
om vad Bushido innebar eftersom man genom
Meiji-påbudet, 1872,
förbjöd alla att bära
svärd offentligt och samtidigt genom
ett nytt utbildningssystem övergav
dessa sedan århundraden utvecklade
och förfinade levnadsregler som
förstods och följdes av en hel
nation. Straffet
om man bröt mot detta påbud
kunde bli som i Koseki fall. Han blev
arresterad och fängslades i Nijo
slottet under sex månader efter att
ha hållit kurser i Kendo,
svärdets väg. Det
som dock är känt idag kommer i
huvudsak från obeständiga
strofer och böcker som nedtecknats av
samurajer såsom Miyamoto Musashi och
Tsunetomo Yamamoto.
Bushido
enligt Musashi
Musashi
har i sin bok "Go-rin-no-sho" tagit upp
nio regler som i sin enkelhet kan upplysa
oss något om vad bushido kan ha
inneburit. Regler som det inte skulle
skada om fler följde.
- Tänk
inte oärligt.
- Vägen
finns i övning.
- Bli
förtrogen med varje konst.
- Lär
känna vägarna för alla
yrken.
- Skilj
mellan vinst och förlust i de
värdsliga frågorna.
- Utveckla
en intuitiv bedömning och
förståelse för allting.
- Förnim
det som inte kan ses.
- Var
uppmärksam även på
bagateller.
- Gör
ingenting som är till ingen nytta.
..ett
rent sinne...
Det
finns ett samurajordspråk som
säger "Om ditt sinne är rent och
välordnat, så kommer du att
göra även din omgivning ren och
välordnad." En
person som följer detta
ordspråk skulle således aldrig
tänka det som alltför ofta
hörs i våra trakter, att det
inte är ens eget utan omgivningens
eller samhällets fel att man
begår dumheter och misstag. De
ordspråk som har nedtecknats av
samurajerna kan ses som eviga sanningar
som vi människor alltför ofta
glömmer bort. De handlar om moral,
etik och hur man ska handla i svåra
situationer, allt för att
behålla det som sågs som
viktigare än livet självt,
nämligen sin egen heder. När
man då läser att man ska "ta
emot pilar i pannan, men aldrig i ryggen"
kan det i första anblicken vara
svårt att se på vilket
sätt som detta kan vara till gagn
för nutidens människa. Vad det
betyder är helt enkelt bara, att man
inte ska vända sig ifrån sina
problem, i det här extrema fallet de
inkommande pilarna, utan möta dem
så att man kan finna en lösning
istället.
Slutord
Jag
avslutar nu denna utflykt i Bushido med
några ord som mycket väl kunde
ha varit uttalade av en samuraj.
"Den
som har ett varför att leva för
kan uthärda nästan varje
hur". Friedrich
Nietzsche
Anders Saadio